2.
Kategori: Allmänt
Då var jag tillbaka här igen. Jag har bloggat sedan 2007. Det kändes rätt att radera den gamla bloggen, den kändes så fylld med skräp och svärta och tonårsångest och livskris och osäkerhet. Det är inte jag längre. Men det är en förhållandevis stor epok av mitt skriftliga liv som numer gått i graven. Flera tusen inlägg, varav några jag varit stolt över.
Jag behöver få ventilera mig genom text. Jag kommer inte undan det. Det är inte så många, som jag släpper in tillräckligt nära för att kunna ventilera genom ord. Att se någon i ögonen, att klä av sig inför någon inpå bara skinnet. Det gör mig besvärad. Jag skriver inte dagbok, jag skriver blogg. Jag låter den vara öppen ibland. Ibland inte. Jag länkar bara till de som får titta in i mitt kalejdoskop. När det väl är ute, så blir jag aldrig besvärad av att du vet. Att jag liksom sparkat in dörren och låtit dig se hur jag inrett mitt innersta. (Jag förstår verkligen att det finns människor som inte förstår sig på mig).
Kanske borde jag inte länka bloggen till mina vänner. Jag vet ju själv hur det är. Man läser allt och funderar över det mesta och kommenterar sporadiskt. Man känner sig uppdaterad men här för man såklart sig själv bakom ljuset. Det är artificiellt. Men jag gör likadant. Det är ingen pekpinne. Hej. Det är trevligt att du vill läsa.